Filed under: Barnen, Familj, tankar | Etiketter: barn, nyckeln till mitt liv, panikånges, personlig utveckling, positivenergi, självförtroende, Självkänsla, tacksam
Det är så jag känner mig, som en överlevare. Jag kommer gå ur det här starkare än jag någonsin varit förut. Jag vet nu vem jag är, vad jag vill med mitt liv, hur jag ska nå dit och känner mig trygg i mig själv. Jag har alla ingredienser för att leva det liv jag vill. Det är så skönt att jag känner denna lugn och trygghet, jag vet vad jag kan och allt är möjligt!
Jag träffade min underbara kurator idag och vi pratade både om nutid och det som hänt i min barndom. Jag tycker jag redan kommit otroligt långt och att jag fått klarhet i mycket. Vi hittade min trigger till panikångesten idag och även om det var otroligt jobbigt så är det ändå skönt att vet avad det är jag måste jobba med. Vi kom på att det är när jag tänker på jobbet som det utlöser min panikånget. Jag förknippar jobbet med allt jobbigt som hänt de senaste åren. Det handlar inte om att jag inte trivs, för det gör jag. Jag kan inte ha en bättre chef och finare arbetkamrater.
Jag är otroligt tacksam och lycklig att jag har en familj som stöttar och hejar på mig. Jag har även underbara vänner som finns vid min sida. Mina barn är en red glädjekälla och jag får så mycket positivenergi av dem. Jag uppskattar mina barn så otroligt mycket och är så glad att jag får se dem växa upp.
Min självkänsla och mitt självförtroende är mycket bättre och jag känner mig trygg i mig själv.
5 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
vad skönt att ni kunde hitta det som utlöser din panikångest även om det är jobbigt. Men det känns alltid lite lättare när man vet vad det är, och som du själv säger vad man behöver jobba med.
Kommentar av Loli 10/09/2008 @ 21:58Gillar när du lägger upp lite låtar som relaterar till olika saker du skriver. När jag är riktigt nere och självförtroendet är på botten finns det faktiskt en låt som alltid får mig att må lite bättre och som hjälper upp självförtroendet. Är kanske en lite udda låt men men, du delar med dig av så mkt så jag får väl dela med mig av en avvikelse i min vanliga musiksmak :)…det är en hemlis så tala inte om det för någon 😉 http://www.youtube.com/watch?v=-Qae_TUTeGo&feature=related
Kram!
Hej vännen!
Saknar dig, kan du inte komma på en fika en dag, eller kväll?
Tack för musiktipset! Den var riktigt bra och så blev man peppad!
Kram
Kommentar av 2anewlife 10/09/2008 @ 23:02Hej! En ”fönstertittare” hör av sig – igen. Jag har följt din blogg – i det tysta – sedan Joakims ”kamp” tog slut. Tyvärr har jag haft känslan att jag nu inte haft någon erfarenhet att dela med mig av längre. Samtidigt finns tankarna ”Varför jag/vi fick forstätta leva som en familj och inte Ni??” Dessa varför dyker gärna upp men gör oftast ingen nytta.
Känner igen det Du skriver om att Du kommer gå stark ur detta. Välj den vägen – för det är ingen som kan ifrågasätta din styrka efter vad Du gått igenom. Tänk inte så mycket på vad andra tycker och tänker om dig – det är Du och barnen som gäller nu. Fortsätt använda din kurator, vi skulle alla behöva en att ventilera saker och ting med.
Du får ursäkta men jag följer dig lite som ett ”studieobjekt” då det känns som Du beskriver en situation som min sambo och våra barn var nära att hamna i. Tänkte själv mycket på hur de skulle få det om inte jag klarade min sjukdom och transplantation. När jag nu följt din blogg ett tag inser jag att Du klarat dig vidare på ett sätt som jag tror få hade klarat. Joakim är/hade varit stolt över dig och barnen och det skall Du också vara.
Många kramar från oss som tänker mycket på Er.
Kommentar av Per Lundberg 11/09/2008 @ 23:38Per.
Jag blir rörd av din komemntar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än Tack!
Jag ska verkligen försöka ta åt mig av dina ord.
Jag har heller inget emot att du ser mig som ett studieobjekt 😉
Kram
Kommentar av 2anewlife 11/09/2008 @ 23:53Hej gumman! saknar dig också! Tar jättegärna en fika någon kväll denna veckan.! Kramar i massor!
Kommentar av Loli 14/09/2008 @ 20:05