Var inte rädd att ringa.
5 kommentarer so far
Lämna en kommentar
Jag förstår att man som utomstående kan tycka det är svårt att veta om man vågra ringa, vad ska man säga? Jag förstår det. Men jag vill bara säga att det är inte farligt att ringa, orkar jag inte prata säger jag till.
När telefonen ringer här hemma är det oftast familjen som ringer, inget fel med det. Men jag kan sakna att få prata med någon annan än just mamma eller svärmor. Jag pratade i förra veckan med A och det var så skönt att få prata som en vanligt om allt och inget. Att inte alltid prata sjukhus, sjukdom mm.
Var inte rädd för att ringa till någon som går igenom något jobbigt. Det kan betyda väldigt mycket!
5 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Så sant! Jag beklagar verkligen sorgen efter din man… Hoppas du orkar vara stark för era barn.
Kommentar av Malin Lj 02/09/2008 @ 17:15Förlorade själv min pappa när jag var 16. Det är då man upptäcker vilka som verkligen är ens riktiga vänner… Och det är ju inte farligt att höra av sig! Men många är nog rädda för att såra mer, men det går ju inte, det värsta har ju redan hänt! Ta hand om dig, kram Malin
Tror Malin har rätt i det hon skriver och det har du också. Det är bara skönt att prata om andra saker..
Kommentar av Bibbi 02/09/2008 @ 17:32Hej! Läste precis intervjun, tipsad av Hillevi Wahls blogg. Jag grät när jag läste om eran sista natt ihop. Min pappa dog för 4 år sen, jag skulle precis fylla 26. Men jag grät inte. Det tog mig 3 år att fatta att han inte fanns. Hemskt, men vi hade inte bäst kontakt alla gånger. Men jag förlorade min pappa, men ingen i min närhet ringde och frågade hur jag mådde. Släkt på håll ringde dock, men alla andra ringde min mamma (dom var separerade sen 25 år tillbaka) och frågade hur jag mådde. Det är som om folk tänker att pratar man inte om det, så finns det inte. Dom vill inte såra eller riva upp gamla sår. Som du säger, orkar man inte prata om det, så säger man ifrån. Tystnaden från omgivningen gör mer ont än vilken fråga som helst. Det går inte att låtsas som inget har hänt, för det har hänt och det måste bearbetas.
Ett samtal för att visa att man bryr sig, värmer. Sen behöver man inte älta det som hänt, men att veta att stödet och omtanken finns där. Sen är det som Bibbi säger, snacka skit om vad som helst, väder, bio, nyheter, tv-serier, vad som helst, är jätteskönt det med. För trots det som hänt, så går livet vidare för oss som är kvar och man måste göra det bästa av situationen.
Jag önskar dig all lycka i världen med ditt liv! Du är en stark tjej och man klarar ju mer än man tror! Men det är viktigt att inte ta sig vatten över huvudet, att våga bryta ihop lite emellanåt.
Kommentar av Jessica 02/09/2008 @ 18:00Stor kram på dig!!
Jessica!
Tack underbara ni för era kommentarer. Ni har så rätt alla tre i det ni säger.
Kommentar av 2anewlife 02/09/2008 @ 18:41Döden är ingen man vill tänka på, prata om eller vill vara för nära.
Tror det är många som tycker det är jobbigt att våga prata med någon som gått igenom något så hemskt som att förlora någon man älskar.
Just därför känner jag att jag måste skriva och förklara för så många som möjligt vad det är vi vill. Vad behöver vi som går igenom detta hemska.
Du har så rätt! Jag tror att många är rädda för att säga något ”fel”, att den som sörjer ska börja gråta och bli ännu ledsnare på nå’t sätt. Men så är det ju inte – det är ju så illa det kan bli och ingen kan egentligen säga något som gör det värre. Och vad spelar det för roll om den man pratar med gråter? Eller om jag som ringer upp också börjar gråta? Då kan vi ju gråta en stund ihop så känns det kanske lite bättre sedan.
Kommentar av pruddelutt 02/09/2008 @ 19:57