Jag är van att ha massor av saker att göra om både dagarna och kvällarna. LÄgga om sår, fixa dialysmaskinen, dona med assistenter, vara berädd om något händer om J blev dålig om Lund ringer. Nu är det inte så längre, livet har förändrats. Nu är det lugnt om dagar och kvällarna. Det är ingen som är beroende av mig på samma sätt.
Även om jag är van att J låg mycket på sjukhus så pratade vi ändå i telefonen nästan varje kväll. Vi sa god natt och jag älskar dig. Nu säger jag det till barnen varje kväll men jag saknar det vuxna.
Jag har blivit ensam mot min vilja, jag har inte valt att vara ”singel/ensam”.
Kan inte skriva mer för tårarna rinner för mycket.
Jag och barnen var vid J’s grav idag och gjorte lite fint. Barnen sprang runt och åt blåbär, de blev helt blå om munnarna. Jag la mig på graven och pratade med min drattel. Känns skönt att kunna gå till graven och känna honom mer nära. Jag tittar på olika gravstenar men det är inte lätt att välja. det skiljer mycket i pris och det är inte lätt att veta vilken man ska välja.
Filed under: Allmänt
”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” (Mia T)
”Att vara lycklig är ett val man gör” (Mia T)
Jag har fått in 10miljoner bananflugor i köket. Är det någon som har något bra tips hur man blir av med dem? Jag tycker de är så äckliga. Jag har provat att ställa fram ett glas med vin och några druknade men de flesta satt på kanten och så glada ut….
Som jag skrivit förut så är ju alltid kvällarna jobbigast, det är då jag börjar tvivla på mig själv, känna mig ensam och livet känns allmänt piss. Men sen har jag tänkt att så kan jag inte ha det, jag kan inte låta den elaka rösten förstöra för mig. Så… I helgen har jag bara fokuserat på hur jag vill leva, hur jag vill må. Jag vet vad jag vill, vad jag förtjänar och vilka mål jag har. Ingenting är omöjligt och det är bara jag själv som begränsar mig. Så när tvivlet och alla negativa tankar kom så slog jag bort dem och tog fram bilderna i mitt huvud på hur jag vill må och leva.
Jag trodde det skulle vara mycket svårare att slå bort det negativa men det var det inte. Jag har mått bra hela helgen och redan börjar ännu fler små pusselbitar falla på plats.
Jag har ju helatiden haft ett mål att mina barn inte ska gå igenom samma tråkiga saker som jag när jag växte upp, utan ha två föräldrar som älskar varandra. Jag har känt mig så bitter på att det liv jag kämpat för slogs i spillror, barnen har nu bara en mamma i livet. Men nu har jag tänkt om. Varför skulle jag inte kunna träffa en underbar man som älskar både mig och barnen?! Trots allt som hänt och trots att livet inte blev som jag först tänkt så kan ju barnen iallafall få den uppväxt jag velat. Vem vet om rätt man dyker upp kanske barnen kan få ett syskon….
2 A new life 