2 A new life


Upp som en sol, ner som en pannkaka
28/08/2008, 23:53
Filed under: Sorg, tankar | Etiketter: , , ,

Idag när jag vaknade kände jag mig pigg och glad, jag mådde jätetbra. Jag har kännt mig ganska på topp hela dagen och som jag skrev förrut så kändes det som att många pusselbitar föll på plats. Men så fort det blir kväll kommer alla tankar sig smygandes. Då blir jag osäker, rädd, tvivlar på mig själv och känner mig så otroligt ensam.
Jag kan växla jättemycket i humöret under ett dygn. Kanske inte är så konstigt men ibland undrar man och man håller på att bli koko.

Jag har aldrig varit ensam, singel, utan blev tillsammans med min första pojkvännär jag var 15. Vi var tillsammans i 3 år och sista året flyttade jag till honom. Direkt när det tog slut mellan oss träffade jag J och så flyttade vi ihop ganska snabbt, då var jag 18år. Nu är jag 29, är änka, har två underbara barn, ett stort hus och är ensam.

De senaste dagarna har jag skrivit att jag saknar närhet, kärlek, ömhet och sex. Ni kanske tycker det är konstigt när det bara gått 6 veckor sedan J dog. Men sedan operationen mars -07 har vi inte haft ett normalt kvinna och man förhållande. Jag har hjälpt och vårdat honom, tagit hand om barnen, huset och allt praktiskt. Vi har hela tiden älskat varandra men kontakten som älskare har inte funnit. Vilket ju inte är konstigt eftersom J varit så sjuk. Men det gör att jag känner ett sånt behov av att få bekräftelse, närhet, kyssar, kramar och inte att förglömma sex… Jag har gett så mycket av mig själv att min kropp skriker efter att få lite tillbaka.

Ibalnd skulle jag bara vilja krypa in i en bubbla och flyga iväg. Varför ska jag gå igenom det här? Jag vet inte om jag vill eller orkar. Det är så många frågor som jag inte vet om jag någonsin kommer få svar på.
En sak är iaf säker, livet är inte lätt och det finns inget facit.

Over and out!


4 kommentarer so far
Lämna en kommentar

…Life is like a game of boomerangs. Our thoughts, deeds
and words return to us sooner or later with astounding
accuracy.

So before you think, do, or say anything – imagine what it
would be like to receive what you are sending.

Then, go one step further. Decide ahead of time what
you would like to receive…and then send it.
Quite deliberately. That is, give to, or cause in the life of another what you would like now to experience for yourself.

Then…watch the magic.

Love, Your Friend….

Kommentar av F

Det är tufft att bli ensam efter ett liv fyllt av gemenskap. Jag känner att behovet behöver fyllas med andra upplevelser, så har det varit för mig. Konstigt nog så anpassar vi oss så himla fort till hur livet ser ut just nu! Speciellt en så speciell tjej som du med dina speciella insikter och verktyg kommer att fixa förändringen speciellt fort =)

Jag tänkte att den här listan kanske kan hjälpa lite till på traven, den handlar om att vända den negativa tanken som dyker upp när det är som j-ligast till något positivt:

En vinnares syn på saken

Vinnaren är alltid en del av resultatet. Förloraren är alltid en del av problemet.

En vinnare har alltid en lösning. En förlorare har alltid en ursäkt.

Vinnaren säger:
”Låt mig göra det här för dig” Förloraren säger:
”Det här är inte mitt jobb”

Vinnaren ser en lösning på varje problem. Förloraren ser ett problem i varje lösning.

Vinnaren säger:
”Det är svårt, men det är möjligt”. Förloraren säger:
”Det är kanske möjligt, men det är för svårt”

Jag väljer själv hur jag vill agera.

Hoppas det går riktigt bra hos kuratorn idag!

Kramar A

Kommentar av A

När jag har det som jobbigast är det precis likadant för mig, jag kan må bra på morgnarna och på dagarna men så fort kvällen kommer så faller man platt och alla tankar kommer.
Kämpa på som du gör, det blir lättare hela tiden även om det ibland är svårt att tro.

Kommentar av M

Inte ett dugg konstigt att du saknar den biten! Det handlar ju om att vara åtrådd och bli bekräftad och det behöver vi alla! Jag har en bekant vars fru gick bort för något år sedan – han sa precis som du (fast ”tvärtom” då…) – han ville så gärna få vara MAN, inte sjukvårdare, företrädare inom sjukvården, städare, personal shopper och alla andra roller som måste finnas runt någon som är sjuk. Det handlar inte ett dugg om att man inte älskar den sjuke, men ibland måste man bara få vara sig själv också.
Kram till dig!

Kommentar av pruddelutt




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: