2 A new life


Utan dig
25/08/2008, 11:21
Filed under: Familj, sjukhus, Sorg | Etiketter: ,

Jag har lärt mig att idag,
inte ta nånting för givet,
dumt nog trodde faktiskt jag,
vi tillsammans skulle genom livet.
För aldrig har väl något känts så rätt,
du och jag, vi var som ett.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Visst har vi grälat då och då,
skrikigt högt till nån har gråtit,
men då problemen varit små,
älskat sedan du förlåtit.
Kanske är jag lite väl naiv,
men aldrig känt mig så full av liv.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Jag lovar att ändra mig totalt,
lovar att va till lags,
om bara du kommer tillbaks.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig…

Magnus Uggla 1997.


Kommentera so far
Lämna en kommentar



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: