Varje kväll är det samma sak. G kommer på 17 olika saker han måste göra, berätta visa innan han kan sova. Oftast blir han hungrig och måste äta något oxå. Det börjar med att han ligger i sin säng och vi säger god natt, sen smyger han till min säng och sist till pappas som är på markplan.
Tänker på boken *God natt Alfons Åberg.
Nästa vecka ska barnen börja hos dagmamman och då måste G somna innan kl 21. Man är ju inte bortskämd med egen tid heller och kvällarna är ju den enda tid man har att varva ner.
Filed under: Allmänt, tankar | Etiketter: begravningskostnader, boupptäckningen, facket, försäkringar, lån
Nu har jag suttit och betalat ränkningar, kollat våra lån, J’s konto och mitt eget. Jag har bla ringt facket och kollat igenom alla andra papper och tex försäkringar som J står för. Vilka får man papper ifrån, vilka måste man ringa själv, vad gör man på boupptäckningen, vad måste jag fixa själv, finns det någon försäkring som kan hjälpa till med tex begravningskostnader????? AHHHHHHH får panik på allt det praktiska. Hur ska man ha tid att sörja och bearbeta???
Psykiska kriser kan uppstå vid stora omskakande moment i en persons liv som t.ex. dödsfall av en familjemedlem eller vän, att man blir utsatt för ett brott eller om man går igenom en skilsmässa.
För att komma ut ur en psykisk kris så menar psykologer enligt den psykodynamiska modellen att man måste gå igenom fyra faser. Dock är det inte nödvändigt enligt andra psykologiska modeller, men igen beror det på den enskildas upplevelse av den utlösande faktorn. Den inledande fasen kallas för chockfasen. Den kännetecknas av upprördhet och förtvivlan. Den drabbade kan också regridera till ett barnsligt beteende. Den drabbade förnekar också ofta det som har skett.
Under den andra fasen kallad reaktionsfasen tar den drabbade till sig det som har skett. Man sörjer djupt och drabbas av kroppsliga symptom, sover dåligt och tappar aptiten. Denna fas kan lätt leda till missbruk av alkohol eller tabletter.
Den tredje fasen kallas för bearbetningsfasen. Under denna fas börjar man att se realistiskt på det som har skett. Har någon dött till exempel börjar man inse att människan hade brister och inte var lika perfekt som man hade idoliserat denne innan. Under denna tid är stöd från vänner och familj ovärderligt då den drabbade ofta behöver någon att prata med.
Efter ungefär ett år inträder den fjärde och sista fasen kallad nyorienteringsfasen. Man återfår förmågan att glädjas över vad livet har att ge, utan att man har glömt bort det som har skett. Det kan alltid återkomma som ett smärtsamt minne senare i livet.
Sitter och läser gamla inlägg i min och J’s blogg. Alla känslor och tankar kommer tillbaka med en gång och jag undrar hur vi har orkat. Jag tycker att jag borde vara tröttare och mer sliten än jag är. Men med två småbarn hinner man inte tänka på sig själv. Tror det kan vara så att jag under så lång tid varit stressad och varit tvungen att köra på utan att känna efter hur jag mår. Det kommer nog ta ett tag innan kroppen slappnar och och allt kommer ikapp mig. Det känns fortfarande som att J ligger på sjukhus.
Igår fick jag operationsberättelsen från Lund och jag förstår nu hur svår operationen var och hur sjuk J var. Ska be att få lite journaler utskrivna oxå, man glömmer så fort.
Idag är det 1månad sen J gick bort, EN MÅNAD! Jag trodde att livet skulle stanna upp och nästintill ta slut när inte J finns kvar, men dagarna och veckorna har rullat på. Kan inte säga vad jag gjort dessa veckor, jag bara är.
Jaha så var då dagen här, jag blir idag ett år äldre. pust… Är inte så glad i att fira min födelsedag så idag blir som alla andra dagar.
Mamma och mormor åkte vid 08 imorse så nu är det bara jag och barnen hemma. Lilla N blev så glad när hon vaknade imorse och ståg sitt nya skrivbord och rosa stol. Hon har nu bestämt att vi ska handla rosa saker att ställa på skrivbordet.
Här kommer några kort på nya färgen på håret. Nu blev inte detta de bästa bilderna på mig, men struntsamma jag bjuder på det.
2 A new life 