Igår var barnen med farmor och farfar till Astrid Lindgrens Värld och det hade en toppen dag. Jag och syster C tog det lugnt hemma och fixade med sånt som är svårt när barnen är hemma.
Efter att vi hämtat barnen på kvällen åkte vi till kapellet och jag fick lägga ner lite saker i kistan som jag vill att J ska ha med sig. Barnen hade några teckningar de gjort.
Jag fick inte se hans ansikte då han förändrats ganska mycket så han hade en fin vit liten duk över ansiktet. Men jag fick ta på hans händer och känna honom. Det var så skönt att få ta på honom, jag hade kunnat stå där i timmar. När jag stog där och höll hans händer kändes det som att han levde och allt var bra. Men så är det ju inte….
Jag tror att jag förnekar att J inte finns mer. Jag slår bort de tankarna och tänker att han lever men ligger på sjukhus. Kanske att jag kan bearbeta och förstå när man får lite egentid nu när barnen börjar hos dagmamman igen.
Om en liten stund kommer syster M så vi ska hämta henne vid tåget. På söndag kommer mamma, mormor, svågern och ena systersonen hit. Jag hörde att det kommer bli drygt 55pers på begravningen.
2 A new life 