2 A new life


Tack…
10/07/2008, 13:30
Filed under: Familj

alla snälla för era kommentarer. Det betyder så mycket när ni skriver en rad, känner mig inte så ensam då…



5 dagar kvar
10/07/2008, 13:26
Filed under: Allmänt, Barnen, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus

Min hjärna snurrar för fullt dygnet runt, det är så många olika tankar att jag tror jag blir koko. Jag har fortfarande svårt att sova och äta, vilket börjar märkas för jag känner mig sliten och har svårt att tänka riktigt klart.

Imorgon kommer min 3.e syster hit och kommer nog stanna iaf tills operationen är över. Ska bli skönt att få hit henne då vi har mycket bra konatkt och hon bott mycket hos oss. Jag ska försöka ta med mig henne och barnen till skånes djurpark för att se något annat än sjukhuset.
På måndag kommer mamma hit och stannar så länge det behövs. Jag tror jag kommer att sova hos J på sjukhuset natten mellan måndag och tisdag. Jag lär ju inte sova många timmar och jag vill vara med till slussen för operation på morgonen.

Har så mcyket jag skulle behöva skriva men hjärnan fungerar inte så jag får inte ut orden.  Jag är så rädd, orolig, ledsen, trött, sliten, uppgiven….

J är mitt livs kärlek! Jag ber av hela mitt hjärta att operation ska gå bra.
Chanserna/riskerna med denna operation är 50-50%.
Om operationen inte går bra hoppas jag att det finns någon som kan ta emot  mig när jag faller…



Sunday
06/07/2008, 17:42
Filed under: Familj

Idag har vi inte gjort mycket alls. Det är varmt och det ligger åska i luften. Jag och barnen gick ner till stan och handlade lite mat, höll på att smälta bort.

J’s pappa och bror kom idag så därför har inte jag och barnen varit där. J orkar ju inte så mycket så då är det bättre att han orkar träffa sin bror så mcyekt som möljigt.

J har riktigt dåligt samvete för att han varit så elak mot oss alla, även sjukhuspersonal. Men alla vet ju att det inte var med mening han gjorde det.

Nästa vekca är det lite undersökningar för J och bara jag skriver om det här så får jag hjärtklappning. det är nu bara 1 vecka kvr tills operationen…. SNÄLLA låt allt gå bra…



Jag älskar dig!
05/07/2008, 17:18
Filed under: Familj

Imorse ringde J och undrade om vi ville möta honom ute för en liten picknik vid en liten damm vid sjukhuset. Vi tog med lite fika och gick mot sjukhuset där J och en sköterska väntade. Solen gassade och det var riktigt skönt ute.
Efter någon timme gick vi tillbaka till sjukhuset och åt lite glass inne hos J. Sköterskan frågade om J och vi ville vara lite ensamma i vårat rum på Ronald. Det tackade vi inte nej till så nu har J nyss gått tillb till sjukhuset igen för att vila lite innan jag och barne kommer. Det var så skönt att få vara lite själva här i huset. Vi fikade lite och la oss hela familjen i sängen och bara kramades.
Ikväll ska vi äta pizza hos J och ha det trevligt och njuta av att alla är tillsammans.



Det vänder fort
04/07/2008, 21:56
Filed under: Familj

När jag och barnen ätit middag så ringde mobilen och det var J, han undrade om vi skulle komma och hälsa på. jag frågade om han var snäll igen och det var han sa han, jag fick även prata med en sköterska som tyckte han var sig själv igen. Så jag och barnen tog med dricka och chips till pappa för att ha vårt fredagsmys hos honom.
Han hade köpt mig ett fint kort och en bukett rosor som ett förlåt för de senaste dagarna. Vi hade det mysigt och barnen kollad epå barnprog och åt chips medans i pratade.
J sa att det var precis som att det var spöken i huvudet som sa att alla ville honom ont.  Jag hoppas av hela mitt hjärta att det har vänt nu… Fick iaf ny energi av att se J som sig själv igen.

Imorgon kommer nog hans pappa och bror hit till Lund. Hans bror vill träffa J innan operationen v29, hoppas bara han är på samma glada humör imorgon som han var idag.



Operation tisdag v29
04/07/2008, 14:20
Filed under: Barnen, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus | Etiketter: , , , ,

Idag åkte storasyster och hennes två barn hem. Vi har haft trevligt och jag har kunnat prata mycket med syster och allt mellan himmel och jord.

J är piggare och slipper nu noradrenalinet som har hjälpt till att hålla blodtrycket i rätt nivå. Men när en sak är bra blir det något annat skit. Han blev för några dagar sedan jätte trött och sov i ca 2 dygn. När han vaknade upp hade han svårt att prata och han var inte riktigt sig själv i psyket. Nu har han blivit sämre och fått en IVA-psykos som är vanligt när man ligger länge på en intensiv. Han litar inte på någon, inte ens mig, han är sarkastisk, elak, motarbetar, vill inte ha mediciner mm mm.. Men alla säger att detta är jättevanligt och ingen som vi behöver oroa oss för. Men det är jobbigt ändå. Jag tänker inte låta J träffa barnen för jag vet inte hur han kommer bete sig när han träffar dem.

Lägger in lite bilder på den maskin som J kommer vara uppkopplad mot och som ska operares in. Operationen kommer minst ta 11h och är så riskabel att man inte vågar tänka på det.

Min hjärna har helt lagt av, man går som i ett vakuum. V 29 närmar sig och det är då jag kommer veta om jag fortf är gift eller är änka. Allt är så fruktansvärt skrämmande att det inte går att beskriva.

Älskade G har börjat öppna sig lite och berättat att han är rädd att både mamma och pappa ska dö, att han ska bli ensam. Han högsta önskan just nu är att pappa blir frisk för alltid…. Jag kan inte annat än att hålla med..