Filed under: Familj
nu är barnen och jag hemma i huset. Jag kände idag att jag ville komma hem, även kuratorn tyckte det var bra. Det tog några timmar innan jag klarade av att gå in i huset. Nu har jag varit hemma några timmar och det känns ganska ok. Vi har tänt ljus hemma för J.
Just nu känns allt som en mardrömm, overkligt. Det var inte så här det skulle sluta, det skulle vara jag och J tills vi var gamla. Nu är jag ensam, mitt livskärlek är död. DÖD…. hemska ord.
G är arg och besviken, vi har ju sagt att pappa ligger på sjukhus för att bli frisk. Han är även rädd att jag ska dö, att han ska bli ensam. Jag försöker att förklara så gott jag kan men det är inte lätt.
Jag kan inte förstå. J kämpade och gav aldrig upp. Han ville leva, se sina barn växa upp.
Det sista han sa till mig innan han rullades in på operationen var att jag ger inte upp, jag kommer kämpa….
Varför skulle vi gå igenom allt detta helvete om det inte skulle gå bra? Vad är meningen med detta?
Så många frågor som jag aldrig kommer få svar på…
Just nu suger livet, big time…..
8 kommentarer so far
Lämna en kommentar
2 A new life 
Jag beklagar verkligen er stora sorg och förlust av make, pappa och släkting. Gick in här på din blogg ikväll i tron om att du skrivet att operationen gått bra och din älskling vaknat upp ur narkosen.
Det finns inget jag kan säga till tröst, men jag vill ändå säga att jag tänker på dig och din familj. Ibland undrar man hur orättvist livet kan vara – verkar inte finnas några gränser!!
Många kramar från ”en för dig okänd” Veronica
Kommentar av Veronica 18/07/2008 @ 22:27Hittade hit av en slump och är naturligtvis mållös. Vad ska man säga? När morfar dog hos oss och sedan farfar åtta månade senare satt vår dotter i trappan och undrade: ”Vad händer om jag blir sjuk, ska jag dö också? Kan inte doktorn göra mig frisk heller?” Ja, vad svarar man… Jag valde en nödlögn! Kanske fegt men en räddning då i varje fall…
Kram från en lika okänd Znogge
Kommentar av znogge 18/07/2008 @ 23:38Hej gumman.
Kommentar av Maria Johansson 18/07/2008 @ 23:43Fick höra den hemska nyheten igår. Är så otroligt ledsen för din skull. Har läst din blogg på expressen nu lite till och från under våren och har verkligen tänk på dig och er. Livet kan ta så otroligt snabba vändningar och ibland springer det iväg åt något helt annat håll än man själv tänkt sig.
Jag kan inte säga att jag vet vad det är du går igenom men jag sitter här och gråter med dig Carro! Jag önskade så att allt skulle gå bra för er!
Vet inte vad jag mer kan säga för i denna stund låter säkert allt bara fel. Man vill nog minst av allt höra: det ordnar sig. Det går över… Så jag tänker bara sända dig en varm tanke. Jag hoppas du trots allt orkar vara stark och jag önskar verkligen jag kunde säga eller göra något för att underlätta lite av den enorma smärta detta måste innebära. Tänker på dig och barnen! Massor! Många varma och tröstande kramar! Maria, (din gamla klasskompis från LP-tiden..)
Jag beklagar också otroligt mycket! Jag som andra tog också før givet att allt skulle gå bra, ni är ju så unga -sen som du skrev så hade han livsvilja och styrka att kämpa…
Jag måste säga att jag ser denna styrka hos dig – kunna informera oss andra som inte känner dig och som läst er blogg ett tag. Det kallar jag STYRKA… Du måste använda denna styrka som du gør både før din skull och dina barna – det skulle J velat…….
Du har min mailadress om du vill skriva till en helt främmande…
Massor med kramar och tankar till dig och de dina..
Bibbi_brannas@hotmail.com..
Kommentar av Bibbi 19/07/2008 @ 10:27Älskade vännen, vad jag önskar det fanns några tröstande ord man kunde säga men jag vet att det finns inga som kan lindra den smärta och den förtvivlan ni nu går igenom. Det är så ofattbart och så orättvist. Gråter med er och alla mina tankar går till dig och barnen. All styrka och kärlek till er gumman, finns här för dig. Kramar i massor
Kommentar av Loli 19/07/2008 @ 15:18Vännen! Kikar in och är i total chock! Jag beklagar verkligen det som har hänt och sänder massa kramar till dig Finner inte ord för vad jag ska säga,tänker på dig i massor! Kram Linda
Kommentar av Linda 24/07/2008 @ 14:49Hej, hittade hit via vimmelmammans blogg.
Kommentar av Nilla 04/11/2008 @ 12:39Jag beklagar sorgen & saknaden!
Tårarna rinner längs mina kinder nu…
kan knappt sätta mig in i hur det är att förlora sin man 😦
Jag ”har lärt” mig ännu mer nu -via att läsa din blogg- att vara mer rädd om min sambo o vårt liv varje minut.
Livet är verkligen orättvist ibland, men någonstans måste det finnas en mening med allt.
Varför en ung människa med små barn inte får se sina barn växa upp måste vara en tung sak att tänka på.
Vi har varit med om sorg här oxå, för ett par år sedan. Allt ställde sig på sin kant, trodde det skulle vara omöjligt att gå vidare men man lyckas hitta styrka mitt i allt. Man blir stärkt av allt efteråt, hur konstigt det än låter ibland när man är i början av sorgen.
Han finns hos er, är jag säker på.
Var rädda om varandra.
Du verkar vara en väldigt fin människa!
Varm kram
Jag har inte ord så det räcker men en liten dikt ger jag dig som jag tycker är så fin…
♥ Jag är inte så speciellt stor
♥ Jag är egentligen väldigt liten
♥ Jag hör när du ropar mitt namn
♥ Jag följer vart du än går
♥ Din själ kan se mig men inte du
♥ Jag är alltid med dig
♥ Jag finns i dina drömmar
♥ Jag delar din glädje som sorg
♥ Jag skrattar med dig
♥ Jag torkar dina tårar
♥ Du gör mig stolt var dag för jag ser hur du kämpar var dag
♥ ~♥ ♥ ~♥ ♥ ~♥ ♥ ~♥ Din ängel ♥ ~♥ ♥ ~♥ ♥ ~♥ ♥ ~♥
Kommentar av Dockmamman 15/11/2008 @ 10:36