2 A new life

nu är barnen och jag hemma i huset. Jag kände idag att jag ville komma hem, även kuratorn tyckte det var bra. Det tog några timmar innan jag klarade av att gå in i huset. Nu har jag varit hemma några timmar och det känns ganska ok. Vi har tänt ljus hemma för J.

Just nu känns allt som en mardrömm, overkligt. Det var inte så här det skulle sluta, det skulle vara jag och J tills vi var gamla. Nu är jag ensam, mitt livskärlek är död. DÖD…. hemska ord.

G är arg och besviken, vi har ju sagt att pappa ligger på sjukhus för att bli frisk. Han är även rädd att jag ska dö, att han ska bli ensam. Jag försöker att förklara så gott jag kan men det är inte lätt.

Jag kan inte förstå. J kämpade och gav aldrig upp. Han ville leva, se sina barn växa upp.
Det sista han sa till mig innan han rullades in på operationen var att jag ger inte upp, jag kommer kämpa….
Varför skulle vi gå igenom allt detta helvete om det inte skulle gå bra? Vad är meningen med detta?
Så många frågor som jag aldrig kommer få svar på…
Just nu suger livet, big time…..