Filed under: Familj
När jag och barnen ätit middag så ringde mobilen och det var J, han undrade om vi skulle komma och hälsa på. jag frågade om han var snäll igen och det var han sa han, jag fick även prata med en sköterska som tyckte han var sig själv igen. Så jag och barnen tog med dricka och chips till pappa för att ha vårt fredagsmys hos honom.
Han hade köpt mig ett fint kort och en bukett rosor som ett förlåt för de senaste dagarna. Vi hade det mysigt och barnen kollad epå barnprog och åt chips medans i pratade.
J sa att det var precis som att det var spöken i huvudet som sa att alla ville honom ont. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det har vänt nu… Fick iaf ny energi av att se J som sig själv igen.
Imorgon kommer nog hans pappa och bror hit till Lund. Hans bror vill träffa J innan operationen v29, hoppas bara han är på samma glada humör imorgon som han var idag.
Filed under: Barnen, Familj, Hjärtsjukdom, sjukhus | Etiketter: änka, hjärbyte, hjärtpump, IVA, operation
Idag åkte storasyster och hennes två barn hem. Vi har haft trevligt och jag har kunnat prata mycket med syster och allt mellan himmel och jord.
J är piggare och slipper nu noradrenalinet som har hjälpt till att hålla blodtrycket i rätt nivå. Men när en sak är bra blir det något annat skit. Han blev för några dagar sedan jätte trött och sov i ca 2 dygn. När han vaknade upp hade han svårt att prata och han var inte riktigt sig själv i psyket. Nu har han blivit sämre och fått en IVA-psykos som är vanligt när man ligger länge på en intensiv. Han litar inte på någon, inte ens mig, han är sarkastisk, elak, motarbetar, vill inte ha mediciner mm mm.. Men alla säger att detta är jättevanligt och ingen som vi behöver oroa oss för. Men det är jobbigt ändå. Jag tänker inte låta J träffa barnen för jag vet inte hur han kommer bete sig när han träffar dem.
Lägger in lite bilder på den maskin som J kommer vara uppkopplad mot och som ska operares in. Operationen kommer minst ta 11h och är så riskabel att man inte vågar tänka på det.
Min hjärna har helt lagt av, man går som i ett vakuum. V 29 närmar sig och det är då jag kommer veta om jag fortf är gift eller är änka. Allt är så fruktansvärt skrämmande att det inte går att beskriva.
Älskade G har börjat öppna sig lite och berättat att han är rädd att både mamma och pappa ska dö, att han ska bli ensam. Han högsta önskan just nu är att pappa blir frisk för alltid…. Jag kan inte annat än att hålla med..
2 A new life 