Filed under: Familj
Jag lyckades ta mig till jobbet idag, kändes ganska bra att var aute i den ”andra” världen. Fick inte så mycket gjort men vad gör väl det…
Fick veta att J’s snabbsänka fortf låg på över 140 trots över en vecka med antibiotika. Läkarna tror att det är den lilla varsamlingen han har i ljumsken som läcker ”gift” till kroppen. Lund vill att infektionen är borta innan han skickas till dem eftersom de inte kan operera någon med en infektion i kroppen.
Något som värmer mitt hjärta så otroligt mycket är att J för första gången ringde hem idag. Han paratade lite med mig och även några ord till lilla N. Hon blev lyrisk när hon fick veta att dte var pappa i telefonen. -Jag äckar dig pappa (jag älskar dig pappa) var det första hon sa…
J orkade inte prata så mycket och vissa ord och emningar hängde inte ihop, men vad gör väl det… Han har tänkt på mig idag och orkade ringa.. Det betyder allt!
Han sa att han ett tag trodde att han var död. Han har mått så dåligt och haft så ont att han inte vetat om han varot levande eller död. Han förstår nog inte riktgigt hur dålig han är och det är nog tur.
Jag lyckades få i mig lite lunch och en glass på jobbet idag, framsteg!
Nu ska jag plocka undan lite efter barnen och sedan försöka sova lite…
Kommentera so far
Lämna en kommentar
2 A new life 