Down
1 kommentar so far
Lämna en kommentar
Idag är jag riktigt sliten, hade en jobbig kväll igår. Efter att jag och G kom hem från simskolan så ringde en väninna till mig som har Y. Hon berättade att Y blivit väldigt gammal på kort tid och hon ville kolla med mig vad jag trodde och tänkte. Och förbereda mig på att hon blivit gammal och att det kan vara så att hon inte har lång tid kvar.. Vi pratade lite hund och jag kände hur jag mer och mer ”domnade” bort. Efter ett fick jag ett utbrott och det gick ut på L. Jag började gråta hysteriskt och fick en stor ångest attack. Jag fick svårt att andas och fick sätta mig på knä för att kunna kontrollera mig.
Kände att jag inte orkar mer. L och jag pratatde länge och hon sa mig några sanningens ord. VIlket var bra! Det blir lätt att man kör på och inte tänker eller känner för att orka med vardagen och livet.
Efter att vi lagt på och jag samlat mig så la jag barnen och gick ner till J. Han såg att jag var ledssen men tyvärr så fick jag inte så mycket tröst och stöd från honom. Han är nog så inne i sitt att det är svårt att orka hjälpa/tänka på någon annan. Tyvärr… Ibland känns det som att dte bara är jag som ska bry mig, stötta, peppa, ta hand och alltid vara på bästa humör. Det funkar inte längre… Igår fick jag en knuff i rumpan av L. Det är bara att inse, jag håller på att bryta ihop, innefrån. Men i 1år har det funkat att bara köra på och varken tänka eller känna så det kanske funkar i 1år till…
1 kommentar so far
Lämna en kommentar
Ja, det kan inte vara någon höjdare att ha en hjärtsjuk make och små barn. Det räcker med barnen… Cheer up!
Kommentar av Helena Palena 06/05/2008 @ 16:56