Tjej somvi ville ha som assistent tackade idag nej till jobbet. Nu har vaí bara den assistent som är mer som en barnflicka än assistent. J håller på att få spader på henne…. Vi har haft två annonser ute och de som sökt jobbet är antingen unga tjejer på 20år som inte har någon erfarenhet eller äldre tjejer på 50+ som varit hemmafruar hela livet. Vi som kämpade så jävla hårt för att få beiljat assistent och nu när vi väl fått beslutet så finns det ingen kompetent som vi kan anställa. Personalansv på assistentfiram vi anställt vrider coh vänder på minsta sten för att kunns hitta en lösning åt oss. Hon har idag pratat med sin chef för att höra om han/hon har några kort i ärmen. Hon ska nu ringa kommunen för att höra om det på något sätt går att lösa detta. Vi värsta fall så får vi vända oss i ett annat bolag eller kommunen. Då blir det som att börja om med anställningar och interjuver igen… Fy fan vad jävla skit pissigt det känns. Det är svårt att inte tappa modet om att hitta en assistent så vi kan få lite vardag och slippa orora sig för det helatiden.
Ja ja G var iaf på simskola idag, pappa följde med in, jag och N tog en sväng med bilen och väntade på att de skulle bli klara. Jag tror det gick ganska bra för G, det var på slutet som han inte ville simma mer utan leka i stora bassängen.
Jag vet inte vad som hänt min dotter, från att han somnat själv direkt i sin säng ligger hon nu och skriker och gråter. Mitt tålamod är = noll, så ni kan ju bara gissa hur dte är ju nu….
Skulle bara vilka ta med familjen och fly långt bort, ta ett flyg och bara försvinna. Glömma alla problem och all oro som finns i våra liv nu. Men det går ju inte. Det är bara att bita i det sura äpplet och komma igen.
Nu hör jag en svag röst där uppe som ropar -mamma, mamma….
Kommentera so far
Lämna en kommentar
2 A new life 