2 A new life

Igår kväll ringde J’s mamma och allt började väl bra, de pratade lite allmänt. Men så kom det…. Hon började fråga om hur det går med J’s vikt och vätskan. Han sa som det är, att han har det jobbigt och är i en svacka. Då började hon att predika om motivation, varför, hur och var… J blev både arg och ledsen på henne. Han sa ifrån och tog illa vid sig. Han sa att han är trött på att de alltid ska ringa för att kolla upp honom som någon polis. Tycker det är trevligare om de han ringa utan att ställa 10000 frågor… Det slutade med att hans mamma blev sur för de la på.
J var riktigt ledsen så vi satt länge och pratade och tröstade varandra.

Det är så tråkigt ”folk” tror att bara för att J är svårt sjuk så klarar vi ingenting själva. De tror att allt är jobbigt för oss och att vi måste ha hjälp med allt. Vilket inte alls stämmer.
Hade varit så skönt om de hade sagt -Säg till om ni behöver hjälp så ställer vi upp. Istället för att ta förgivet att vi inte klarar någoting och de måste styra och lägga sig i allt.
Det kändes iaf skönt när jag och J pratat och vi bestämde oss för hur VI vill leva VÅRA liv med våra barn.  Vi måste börja leva, just nu vågar vi inget mer än att vänta. Vi måste våga leva och planera vår framtid, ingen vet när sökeren piper, det kan ta flera år.
Det är dax att våga säga ifrån….

fy vilket tråkigt väder vi har fått, det bara ösregnar.  Jag blir hemma med G idag oxå, men jag tror att han börjar bli bättre.
Igårkväll fick J ett telefonsamtal som gjorde honom så upprörd… Jag blir så trött på folk som ska lägga sig i och tror att de vet allt om våra liv.
Hinner inte skriva om det nu för jag ska lämna N hos dagmamman, men måste få skriva av mig ang samtalet.

Hoppas ni får en bra dag!